Det var väl på tiden...

Denna tid som alltid verkar springa fortare än jag själv. Jag har ju önskat att tiden ska gå fort nu i höst just för jag ska byta jobb och nu står jag framme vid den tiden jag längtat efter. Jag har en vecka kvar på mitt gamla jobb nu. Egentligen skulle det vara två och en halv men en ny ska anställas och jag kan gå. Känns helt otroligt skönt att äntligen får börja på det nya och starta om. Men det är lite vemodigt också. Lämna alla man känner, alla kollegor och alla underbara barn. Det är barnen jag kommer sakna mest känns det som. Kollegorna man kommit nära kan man ju ha kontakt med ändå fast man inte jobbar ihop men barnen lämnar jag ju nu. Konstigt.

Mamma har varit här! Förra helgen kom min lilla söta mamma och hälsade på oss och vi hade roliga dagar. Vi pratade och pysslade. Annars har tiden gått som vanligt. Jobba, hemma, sova. Fast jag har tagit tag i min träning äntligen också förstås. Jag har börjat på poweryoga! Underbart! Har bara gått en gång ännu men det känns som en bra träning för mig.

Idag är det skördetid. Jag har plockat äpplena som kommit på vårt äppelträd som verkligen har vuxit så det knakat denna sommar! Förra året kom det inga men i år är det en famn full ungefär. Vi vet inte vad det är för sort så är det någon som är väldigt duktig på att se vad det är för sort får man gärna lämna en kommentar!

Blir en och annan äppelpaj och kanske lite äppelmuffins av dessa

hälften av veckan har gått!

Min vecka började minst sagt dåligt. Måndagar brukar alla säga är den värsta dagen på hela veckan och det var verkligen min. den började med att väckarklockan ringde. Bara det är ju jobbigt men det gör den ju varje vardag men det skulle ju vara skönt att slippa... Jag går upp och känner att skoskavet jag fick på hälen i lördags gör väldigt ont. Väldigt ont. Jag får inte på mig skorna. Tårarna rinner när jag fått ner foten och konstaterar att det är omöjligt att gå på foten och måste därför dra av skon igen och det gör ont att göra bara det. Jag kan liksom vika ner hälen på skorna och får på så sätt halta iväg till bussen. Det tar för lång tid att gå till bussen vilket gör att jag missar den... Jag går nerför vår lilla skogsväg och går en bit på väg mot busshållsplatsen då bussen åker förbi mig... Det är bara att vända och väcka Niclas. Han skjutsar mig till jobbet istället.

På jobbet är min kollega sjuk så det är ingen personal på min avdelning. Ett mindre kaos med barn och föräldrar överallt. Bara föräldrarna gått så blir det ju lugnt... Dagen fortsätter väl ungeför lika dåligt. Jag tappar grejer på frukosten, hälen svider och gör förbannat ont osv... så går vi ut och en annan kollega frågar vart mötet ska vara på kvällen. Vilket möte? undrar jag... har totalt glömt/missat/ignorerat att vi har APT på kvällen... suck!

Andra missöden händer under dagen och jag är inte på gott humör. Men en mamma är så snäll så hon går hem och hämtar skavsårsplåster när hon ser mitt haltande och undrar vad som står på...! Jag blir så rörd så jag börjar gråta... helt blödig! När jag kommer hem väntar ett brev på köksbordet och detta var innehållet:



Jag börjar nästan gråta för kan man få mer passade brev på posten en sån här dag? Jag behöver nästan inte ens nämna att jag hade mens heller va...?

Tack mamsen & pappsen för kortet!






Men nu är det onsdagkväll och hälften av veckan har gått. Tjohoo!

morgonbilder

Jag tog en morgonpromenad idag. Eller som min far skulle kanske kalla det: förmiddagspromenad för hans morgon är tidigare än min morgon...

Efter att ha gått en stund på landsväg kommer man till en grusväg

Där finns en hage med hästar

På vägen fanns en snigel... rena djursafarin!

Apspår kanske?

En lapp med en bortsprungen katt satt upp på naturreservatets guidetavla. Freddy heter katten. Hoppas han kommer till rätta.

Jag tänkte gå upp i skogen men det var alldeles för blött...

Inga mera djur förutom fåglar såg jag.. nu är jag hemma igen med hemska skoskav!

Trevlig hÄLG

Igår när jag körde till jobbet, så där en klockan sex på morgonen mötte jag en älg på vår väg. den gick över ett staket till en av grannarna och stannade på vägen och tittade på mig. Jag som har telefonen framme, inkopplad till stereon i bilen för jag lyssnar på ljudbok, ryckte till mig den och bort med sladden, upp med linsskyddet och skulle ta en bild. Så var blixten på. Attan. Så det blev inte en så bra bild... blixt i rutan. Älgen strosade då iväg innan jag hann få ordning på mobilkameran så jag fick inget bevis på älgmötet. Så trevlig hÄLG nu och se upp för älgar i trafiken!

Bilden är lånad av Hälge.com, (hoppas Lars inte blir för arg på mig!)

vilodag? yeah right!

Men jag ska inte klaga på att ha haft att göra idag! Vi har fått vara ute hela dagen i friska luften och solen har skinit på oss. Vi har äntligen fått tvättat vindskivorna på huset. Vårt hus är HÖGT och vi har fått låna en lift av grannen som vi åkt upp och ner på idag. Eller mest Niclas... jag har utvecklat höjdrädsla på gamla dar och tyckte det var ganska läskigt att åka upp... fast jag var bara uppe hälften av höjden som Niclas var uppe på... Vi passade nämligen på att tvätta fönstrena till vardagsrummet, som knepigt nog inte är öppningsbara och sitter på hööög höjd... Jag tvättade ett fönster (av fyra) sen fick Niclas ta resten. Jag var mest assistent på marken och försökte att inte tänka på vad som skulle hända om liften skulle välta... Nu har vi bara en sida kvar av huset som ska tvättas men det får bli någon gång i veckan eller nästa helg.
Det är lite mysigt att vara ute en söndag och greja i trädgården, speciellt om det är fint väder. Man hör ljud från nästan alla gårdar för de flesta passar på att göra sånt som helt enkelt måste göras när man har hus. Nån klipper gräsmattan, en annan sågar ved och vi tvättar hus... När gud myntade att söndag var vilodag hade han nog hyresrätt...

veckan kommer veckan går...

nedräkning pågår till jag börjar mitt nya jobb!
Det är 27 arbetsdagar kvar på mitt gamla jobb om jag inte får gå tidigare... *hoppas*

Ikväll ska vi gå på Lorensbergsteatern och kolla in den här killen:

WOW

Way out west är i stan och har intagit Slottsskogen. Jag velade mig fram och tillbaka i flera veckor om jag skulle gå eller inte men till slut så bestämde jag mig för att gå! Och det känns som ett rätt beslut. Jag har inte satt mig in så mycket i alla band som spelar och då känns det tryggt att ha vänner som Anna-Karin och Helena som lotsar mig fram i band-djungeln. Jag hänger på och blir glad av att vara ute i vimlet tillsammans med två bästiga kompisar! Glasvegas var dock ett av banden jag hade på min korta lista över vad jag ville se och det ville de andra också. De är bra, mycket bra.

Publiken i allsång under Daddy's gone, fantastiskt stämning

Jag gillar festivaler där man när kvällen är slut kan åka hem och lägga sig och sova i sin egen säng. Alltså, jag går inte på många festivaler. Minns knappt vilken som var min senaste...

Vuxenpoängen hägrade då vi mitt under Anthony & Johnsons med Göteborgs Symfoniker konstaterade att en kopp kaffe skulle vara gott, "Det är ju lite kyligt..."

Idag väntar ännu en festivaldag med bl a Lily Allen som blickfång.