granens öde

Igår köpte vi julgran! Jajamen, en ståtlig helt vanlig gran står på vår altan och väntar på att få komma in i den nyinköpta foten. Vi kollade på kungsgran men de var ju apdyra, tyckte det var lite meningslöst när en vanlig och fin kostade mindre än hälften... 130 riksdaler.

Det är lite märkligt det där med att köpa julgran. Man åker till någon som choppat ner ett gäng träd och ställt på rad så får man gå där och titta och känna och säga "nja, den var inte så tät..." så ska man ta in trädet sen i sitt hus med småkryp och allt. GP var vänliga nog att ha en lång artikel om just grankryp för ett par dagar sedan. Tack och bock, jag hoppar nog över det. Vem vill läsa om det? Ännu mindre... se förstoringar på krypen så de ser ut att passa i vilken skräckfilm som helst?! Inte jag i alla fall... Men det känns ändå lite barnhemsvarning när man gick där och valde ut gran och ratade vissa för de inte håller måttet... tankarna går till scenen i Rasmus på luffen där alla barnen får stå på rad och se snälla ut men de som kommer väljer ändå bara flickor med lockigt hår... så väljer vi granar, de ska vara täta och jämna, inte för stora och inte för små... så står de där lite ojämna, bruna, fula kvar och styckas ner till ris som man på sin höjd binder en krans av... fast granen man köpt går ju inte till något ljust öde till mötes heller. Först ska den tas in, skruvas åt i foten, förnedras med att kläs i massa bollar, glitter och ljus sen när julen är slut och vi tröttnat på barren slängs de ut på någon tipp för att sakta förmulta bort...
GOD JUL!