Det här är mitt land!

Jag har en låda som är ca en gång en meter och det är mitt land. Jag har aldrig varit trädgårdsintresserad och har inte vad man kallar gröna fingrar. Mina är mera åt det gula hållet kanske... Men nu har jag ett land och där har jag planterat sallad, rädisor och potatis! Jag är otroligt stolt över min lilla låda för det växer så det knakar och jag kommer ihåg att vattna! Blommorna inne är det som tur Niclas som kommer ihåg att vattna… Jag har fått tips av svärfar hur jag skulle göra för att få mitt lilla land att fungera som just ett land. Det var sand i lådan när vi flyttade in (såg mer ut som en kattlåda än en sandlåda men jag vet inte) och efter tips så köpte jag en påse planteringsjord och blandade i med sanden. Jag köpte gödsel (ekologiskt!) och gödslade, efter ett samtal till storebror för jag mindes inte vad svärfar sa om hur mycket man skulle gödsla eller om man skulle blanda i det eller låta det vara på toppen…så jag lät storebror var lite storebroderlig och göra sin plikt genom att säga hur lillasyster ska bära sig åt för att få bästa resultat. Dagarna efter jag sått var jag som ett barn en vecka innan julafton som ihärdigt frågar mamma och pappa om tomten kommer snart, sprang jag ideligen och kollade om det kom upp något ur jorden! När det väl började växa blev jag just som barnet på själva julafton och tindrade med ögonen. Jag visar stolt upp det för alla som kommer på besök och mottar alla komplimanger med nöjt leende. Jag tror alla är snälla mot flickan med de gula fingrarna som börjar skifta något i som man kan ana är grönt…

(Jag ställde mig t och med igår och ryckte lite ogräs ur en rabatt och tyckte det kändes ganska trevligt. )