hälften av veckan har gått!

Min vecka började minst sagt dåligt. Måndagar brukar alla säga är den värsta dagen på hela veckan och det var verkligen min. den började med att väckarklockan ringde. Bara det är ju jobbigt men det gör den ju varje vardag men det skulle ju vara skönt att slippa... Jag går upp och känner att skoskavet jag fick på hälen i lördags gör väldigt ont. Väldigt ont. Jag får inte på mig skorna. Tårarna rinner när jag fått ner foten och konstaterar att det är omöjligt att gå på foten och måste därför dra av skon igen och det gör ont att göra bara det. Jag kan liksom vika ner hälen på skorna och får på så sätt halta iväg till bussen. Det tar för lång tid att gå till bussen vilket gör att jag missar den... Jag går nerför vår lilla skogsväg och går en bit på väg mot busshållsplatsen då bussen åker förbi mig... Det är bara att vända och väcka Niclas. Han skjutsar mig till jobbet istället.

På jobbet är min kollega sjuk så det är ingen personal på min avdelning. Ett mindre kaos med barn och föräldrar överallt. Bara föräldrarna gått så blir det ju lugnt... Dagen fortsätter väl ungeför lika dåligt. Jag tappar grejer på frukosten, hälen svider och gör förbannat ont osv... så går vi ut och en annan kollega frågar vart mötet ska vara på kvällen. Vilket möte? undrar jag... har totalt glömt/missat/ignorerat att vi har APT på kvällen... suck!

Andra missöden händer under dagen och jag är inte på gott humör. Men en mamma är så snäll så hon går hem och hämtar skavsårsplåster när hon ser mitt haltande och undrar vad som står på...! Jag blir så rörd så jag börjar gråta... helt blödig! När jag kommer hem väntar ett brev på köksbordet och detta var innehållet:



Jag börjar nästan gråta för kan man få mer passade brev på posten en sån här dag? Jag behöver nästan inte ens nämna att jag hade mens heller va...?

Tack mamsen & pappsen för kortet!






Men nu är det onsdagkväll och hälften av veckan har gått. Tjohoo!